Nyheter Idag och ”ryska narrativ” – en sammanfattande slutreplik

NI bild 180110

Den 30 december 2017 publicerade Expressen en ledarartikel signerad Patrik Oksanen med rubriken ”Putins lakejer finns både till höger och vänster”. Artikeln inleder med att redogöra för en konferens i Moldavien med tydligt antivästlig agenda där författaren Jan Myrdal deltog i sällskap av Nya Tider. Att Myrdal alla dagar i veckan föredrar Moskva och Peking framför Washington är tämligen välkänt, och den egenskapen delar han tydligen med ett brokigt persongalleri.

Vad som sedan händer i ledarartikeln är att nättidningen Nyheter Idag, jag och Medborgerlig Samling plötsligt omnämns på följande sätt:

I Sverige ser vi hur rysk propaganda är det rådande narrativet på den högra kanten från Kent Ekeroths (SD) Samhällsnytt och Nyheter Idag, som drivs av ett bolag som ägs av Medborgerlig Samlings partiledare ordförande [sic] Ilan Sadé, och sedan vidare hela vägen till nazisterna i NMR.

På detta lämnade jag in en kort replik, vilken genast – i strid med god replikeringssed inom tidningsvärlden – bemöttes med en flera gånger längre motreplik från Oksanens sida. Flera sakfel finns i Oksanens motreplik, varav ett har pekats ut av Nyheter Idags redaktör Chang Frick.

I debatten i sociala medier har många reagerat mot den brist på proportioner och den guilt-by-association som kommer till uttryck i Oksanens ledarartikel. Likaså i blogginlägg. Dock har det även förekommit ett antal inlägg med innebörden att det finns någonting skumt och belastande i mitt ägande av bolaget som driver Nyheter Idag. Och när detta upprepas tillräckligt många gånger, blir det – apropå det ständiga talet om ”narrativ” – något slags sanning. Argumentum ad nauseam, kallas tydligen ett sådant felslut. Men det är just den här typen av fördummande drev och uppdelning i förutbestämda lag som jag vänder mig så starkt emot. Jag godtar inte själva premisserna för en sådan debatt!

För flera år sedan uppmärksammade jag att Nyheter Idag hade potential att bli en viktig tidning för nyheter och debatt, som kan fylla ett tomrum i det svenska medielandskapet. Den svenska tabloidpressen har ofta ett (ny-)vänsterperspektiv när det gäller innehåll och vinkel på artiklarna. Det fanns och finns ett stort behov av större öppenhet i rapporteringen om exempelvis brottslighet i förorterna. Det fanns och finns ett behov av grävande journalistik som vågar beträda ny mark. Nya röster behövs i debatten, med andra uppfattningar än den genomsnittlige kvällstidningskrönikörens politiskt korrekta tjafs. Det behövs också lite nya stilarter och en skvätt humor. Samtidigt finns det andra så kallade alternativmedia med extremt tendentiösa, entydiga agendor vilka jag inte skulle vilja se fylla ett sådant tomrum (vilket tyvärr delvis redan har skett).

Jag och Chang Frick har haft kontakt i många år, och därför blev det till slut naturligt för mig att i början av år 2016 gå in och stödja verksamheten med det jag kan göra. Det är ett ungt projekt med mycket begränsade resurser, men det utvecklas steg för steg. Jag är visserligen inte den typiske tabloidläsaren, men det betyder inte att jag inte ser behovet av en aktör som Nyheter Idag. Detta behov lär även vid det här laget ha bevisats genom flera viktiga avslöjanden och reportage.

Jag är ägare, inte redaktör. Det betyder att jag står bakom och stödjer verksamheten i stort, men jag deltar inte i det redaktionella arbetet (jag har både annat jobb och andra uppdrag att sköta). Lika lite som Aftonbladets och Expressens ägare kan skriva under på varje uppfattning eller vinkel som kommer fram i de tidningarna, kan jag göra detta beträffande det som Nyheter Idag publicerar. Här finns en rågång.

Nyheter Idag har tveklöst publicerat flera artiklar som skildrar ryska förhållanden eller politiska beslut på ett positivt sätt. Likaså finns det flera artiklar som är kritiska, samt allt däremellan. Finns det då några artiklar som exempelvis skildrar rysk politik på ett sätt som jag personligen tycker är alltför okritiskt? Självfallet är det så. Detta betyder inte att Nyheter Idag är en plattform för ensidig propaganda. Det betyder definitivt inte att Nyheter Idag genom guilt-by-association ska buntas ihop med alltifrån Jan Myrdals utrikespolitiska uppfattningar till nynazisters dito. Det betyder däremot att tidningen har en viss variation i innehållet och kan ha artiklar som förtjänar mothugg. Men ta då debatten i sak i de fallen, i stället för att kräla runt och viska ”skumt”, ”väcker frågor”, ”belastande”!

Som jag redan har nämnt accepterar jag inte premisserna för en sådan debatt. Det är just detta hysteriska misstänkliggörande, där en persons avsikter förutsätts vara de värsta innan motsatsen har bevisats, som står mig upp i halsen i den svenska debatten. Han är si, hon är så, rasisttroll hit, block dit. Jag verkar för yttrandefrihet i praktiken och en mångfald av uppfattningar och perspektiv. Jag samarbetar och konverserar gärna med personer som inte alltid har samma åsikter som jag. Hittills har jag aldrig blockat en kotte på Twitter, och då har jag ändå tagit emot ett och annat, om jag säger så.

Låt oss gå över till tuff men saklig debatt. Eller för att travestera det kritiserade citatet i Oksanens ledartext:

I Sverige ser vi hur misstänkliggörande och skuldbeläggning genom associering är det rådande narrativet på alla håll och kanter, från stora tidningsdrakar som liberala Expressen och Dagens Nyheter och sedan vidare hela vägen till spridarna av okvädningsord på Twitter.

Det är dags att bryta det mönstret.

Annonser

Transportstyrelsen-skandalen och tankeförbudet mot ministerstyre

img_0763

Transportstyrelsen-skandalen har en stark koppling till grundläggande strukturella problem i styret av Sverige. Jag ser nämligen att den självklara frågan nu ställs hur det kan komma sig att myndigheten över huvud taget kom på idén att lägga ut IT-driften på entreprenad, och varför regeringen inte ingrep.

Nu är det möjligen så att regeringen hade kunnat ingripa med hänvisning till rikets säkerhet, men huvudregeln inom svensk statsförvaltning är att regeringen formellt endast styr genom instruktionsförordning och årligt regleringsbrev. Jag skriver formellt, eftersom alla kan räkna ut att det pågår informella kontakter hela tiden mellan regeringskansliet och ämbetsverkens huvudstyrelser/generaldirektörer. Av regeringsformen följer dock att statens förvaltningsmyndigheter inte är underkastade andra regeringsbeslut än instruktionsförordningar och regleringsbrev. Som ni ser i regleringsbrevet till Transportstyrelsen är det inte mycket som står där. I övrigt har myndigheten frihet att under lagarna (n.b., de som Transportstyrelsen valde att göra ”avsteg från”) och förordningarna verka i enlighet med sitt uppdrag.

Ministrar i regeringen får under inga omständigheter gå in och styra vad en statlig förvaltningsmyndighet ska göra. Generaldirektören kan högaktningsfullt ge blanka fanken i vad ministern tycker och tänker, och ministern kan räkna med KU (mindre allvarligt) och/eller avsättning (allvarligare – d v s för ministern…).

Den svenska statsförvaltningen är dock på väg utför mot avgrunden. Skandalerna är toppen på ett isberg av förfall. Jag är övertygad om att det nu är dags att ifrågasätta några heliga kor, för att just återfå skicklighet, sakkunnighet och lojalitet gentemot lagarna – och därmed gentemot medborgarna – i statsförvaltningen. En sådan helig ko är förbudet mot ministerstyre.

Paradoxalt nog kan det vara så att förbudet mot alla former av ministerstyre har lett till ökad politisering av förvaltningen och inkompetens i ledningen.

Vi kan börja med att konstatera att de flesta politiker vill ha och vill utöva makt. När det nu inte finns någon formell möjlighet att styra, vad gör politikerna då? Jo, givetvis använder de utnämningsmakten för att besätta posterna med gamla kompisar och personer som de kan tänkas ha hållhakar på. Politruker och personer i beroendeställning blir de ideala myndighetscheferna för en regering som vill styra informellt genom telefonsamtal och luncher i stället för genom den väg som nästan alltid är stängd: formella beslut.

Vi ska under inga förhållanden öppna för ministerstyre i enskilda förvaltningsärenden. Däremot bör åtminstone tankeförbudet hävas när det gäller ministerstyre i vissa mer övergripande frågor. Och – givetvis – ett vidhängande ministeransvar. Detta kan i alla fall vara värt en ordentlig diskussion.

En annan följd av dagens ordning är att den underlättar utnämning av helt oerfarna och inkompetenta ministrar, eftersom de egentligen rent formellt inte behöver ansvara för särskilt mycket mer än att de har knäppt skjortor och blusar rätt om morgnarna. Regeringen fattar beslut i grupp. Man kan med rätta fråga sig varför vi över huvud taget har en massa ministrar. Framförallt socialdemokratiska regeringar har under de senaste årtiondena gjort ministerposter till rena PRAO-praktikplatserna. Regeringssammanträden måste ha börjat likna saftkalas med SSU (Disneyklubben har ju en egen representant på plats).

Nåväl, den viktigaste frågan för svensk statsförvaltnings vidkommande är förstås att återinföra ett tjänstemannansvar och få in nya politiska krafter som inte har suttit vid köttgrytorna i 100 år. Vi måste göra rent hus med vänskapskorruptionen och inkompetensen. Men vi måste även våga diskutera grundlagsfrågor och om det är rätt att helt blockera möjligheten till ministerstyre och vidhängande juridiskt ansvar inom vissa, mycket väl avgränsade ramar. Finns det ett utökat formellt ansvar för ministrars del kanske vi också börjar få ministrar med utökad förmåga att ta ansvar.

 

Uppdateringar

Jag har på sistone varit dålig på att uppdatera hemsidan med nytt material som har varit ute – det är många kanaler att hålla reda på samtidigt. Här följer några artiklar och ett videoklipp:

Först och främst har jag och Josefin Utas haft ett gemensamt inlägg i Göteborgs-Posten om utnämningskorruptionen, som har fått mycket stor spridning:

http://www.gp.se/nyheter/debatt/politisk-korruption-har-blivit-vardagsmat-1.4382139

Vidare har jag haft ett par inlägg på Medbloggen som det kan vara värt att tipsa om:

Det korrumperande partistödet bör försvinna

Miljöpartiet är inget hållbarhetsparti

I Sydsvenskan var följande artikel inne nu i torsdags, med anledning av regeringens förslag om att inskränka grundlagsskyddet för viss typ av informationsspridning:

https://www.sydsvenskan.se/2017-07-13/forbudet-mot-sa-kallad-hets-mot-folkgrupp-utvidgas-alltsa-standigt-och-granserna-blir-alltmer-oklara

Slutligen kan jag även länka till videon ”Är du MED?”, som på Facebook är uppe i över 40 000 visningar:

Gemensamt seminarium i riksdagen med Finn Bengtsson (m)

16-juni-stiftelsen, som Finn Bengtsson (m) var med och grundade i Decemberöverenskommelsens kölvatten, kommer tillsammans med Medborgerlig Samling att ha ett seminarium i riksdagen den 14 juni 2017 om den svenska borgerlighetens möjlighet att vinna valet 2018. Kan det t ex bli aktuellt med teknisk valsamverkan? Jag kommer själv att delta i panelen, liksom även vice ordf. Bo Hansson (MED) och f d riksdagsmannen Rolf K Nilsson (MED). Programmet:

13.30             Utdelning av ”Finn Bengtsson-priset”

13.45             Inledning av samarrangemanget – Rolf K Nilsson

14.00             Kommentarer från företrädare för Medborgerlig Samling (Ilan Sadé, Bo Hansson och Rolf K Nilsson)

14.30             Kommentarer från 16 juni-stiftelsen (Andreas Björklund, Marietta de Pourbaix Lundin, Sylvia Nilsson och Finn Bengtsson)

15.00             Frågor och diskussion (moderatorer Rolf K Nilsson och Finn Bengtsson)

15.50             Avslutning

Det lämnas även information på Medborgerlig Samlings hemsida.

IS-territorierna bör återerövras i deras helhet

InläggDet goda samhället den 1 juni 2017. Utdrag:

Ett mönster tycks framgå när det gäller islamistisk terror i Västvärlden, nämligen att den tilltar när det finns en statsbildning eller åtminstone ett territorium där heligt krig mot Väst ses som en av de viktigaste uppgifterna.