Inlägg på Det goda samhället om hur mänsklig uppfinningsförmåga och kulturella vinningar tycks förutsätta en motkraft i form av regelverk eller tradition, eller – rentav – ett visst mått av förtryck.

Nytt inlägg på Det goda samhället.

Jag har fått äran att bli skribent på Det goda samhället. Texter kommer att läggas ut där framöver, vilket innebär att det sannolikt blir något glesare mellan inläggen på denna blogg. Kanske kommer karaktären på inläggen här att förändras något, vi får se. Jag kommer dock att lägga ut ett inlägg på bloggen med länk varje gång en text läggs ut på Det goda samhället, så att alla bloggföljare kan hänga med.

Första inlägget, som (föga förvånande) berör Decemberöverenskommelsen: ”En egen riksdag i riksdagen”.

Det har surrat en del på sistone om ett förestående uppror inom Moderaterna mot Decemberöverenskommelsen. Efter att oron i leden började i Skåne, valde länsförbundet i Östergötland att ge tummen ned åt DÖ. Hur skulle det då gå när partiet i skulle hålla sin regionala stämma i självaste Skåne?

Inte helt oväntat, blev det ett antiklimax. Ett flertal valde att avslå den upproriska motionen från Kävlinge. Ett flertal tyckte att det demokratiskt anständiga inte var värt att stödja. Jag tillhör dem som inte är särdeles förvånade.

Det har, som sagt, surrats och viskats om att DÖ kommer att falla redan i år, eftersom ingenting kan stoppa den löpeld som har antänts bland de moderata gräsrötterna. Till partiets riksstämma i november kommer saken att vara klappad och klar, har det ibland hetat. Härvidlag har jag tillåtit mig att vara skeptisk. Det är naivt att tro att partinomenklaturan i toppen inte har motmedel som biter mot orosanstiftare. Särskilt när vi har att göra med ett toppstyrt parti som Moderaterna.

När en partiledning märker att den är på väg att få pisk i en prestigeladdad fråga, finns inget bättre vapen att ta till än att 1) ta in ledande kritiker för ”allvarliga samtal” och förhandling, samt 2) se till att just dessa kritiker själva lägger fram ett kompromissförslag som vid ett snabbt ögonkast ser ut att delvis gå kritikerna till mötes, men till sitt innehåll är till intet förpliktande. Voilà! Folkresningen kom visst av sig. De som pekar på det förrädiska och bedrägliga i kompromissen framstår plötsligt som omöjliga rättshaverister.

Någonting dylikt har uppenbarligen inträffat vid den moderata länsförbundsstämman i Skåne. Ordföranden, Lars-Ingvar Ljungman, kom i stället med ett förslag om att det bör utredas hur minoritetsregeringar ska kunna styra landet. På ytan ser det ut som att kritiken mot DÖ har fångats upp, men vad betyder detta egentligen? Ingenting. Nichts. Rien. Nada.

Moderaterna i Skåne kan känna sig blåsta. Trodde ni på allvar att det var så lätt att få rätt mot de programmerade apparatchiks som numera styr ert parti – numera med ivrigt bistånd från babyvarianten i ungdomsförbundets skepnad?

Min bedömning är och förblir att Moderaterna inte kommer att rösta ned DÖ på sin stämma i höst. Det enda som tycks hjälpa nu är samling utanför de fyra idémässigt korrumperade allianspartierna för att bygga någonting nytt.