Nytt inlägg på Det goda samhället.
Om samhället har en benägenhet till självskadande konsensus är det givetvis särskilt viktigt att vårda och ge skydd åt dissidenterna, i sann Mill-anda. Det gör man genom en författning som bygger in maktdelning och genom att inte ge partiorganisationer alla resurser. Det finns en poäng med ett parlament bestående av levande ledamöter i stället för en fördelning av döda andelar i föreningen Sverige mellan partierna.
Inlägg på Det goda samhället. Utdrag:
Återseendet sker dock med blandade känslor. De närmast berörda brukar hävda att Almedalen är en demokratifestival. Mitt intryck är att tillställningen snarare har karaktären av ett furstehov som gör sin årliga sommarutflykt i den idylliska provinsen tillsammans med hovets alla funktionärer: härskarna med familjer, ämbetsmännen, rådgivarna, tjänstefolket, levnadstecknarna. Narrarna. Hela följet ska ut och förlusta sig, intrigera och notera vem som sade vad till vem. Vad detta har med demokratin att göra har jag svårt att förstå. Almedalens tillväxt korrelerar nämligen med krympande partier och döende folkrörelser.
Ilan Sadé 