Ska man ta sådant här på allvar? Är det en dator som skriver dessa texter, efter inmatning upp till en kritisk massa av ”-fobi” och ”anti-”.

Första impulsen är att bara låta det vara, dra sig tillbaka och kanske helt avstå från att läsa och kommentera vad som står i de stora tidningarna. Gå i mediaexil. Men vid närmare eftertanke tror jag att den impulsen är farlig. Dessa människor är inflytelserika, uppumpade som många av dem är med våra skattemedel. Det måste ske något slags saklig men bestämd motoffensiv mot denna skenheliga överhet.

Om man ska säga några ord om den länkade texten i Aftonbladet, kan man inleda med att påtala det uppenbara: den postmoderna vänstern är en ytterst totalitär rörelse. Den är inte intresserad av att låta meningsskiljaktigheter brytas mot varandra genom samtal och fördjupande diskussion – de ska istället mötas genom nedtystning, uteslutning, skrän och – enligt åtskilliga företrädare – fysiska angrepp.

”Men kom ihåg att demokrati är en process och inte något som ska kunna användas i syfte att förtrycka andra människor.”

Ja, och vad exakt det är som förtrycker andra människor avgör förstås…just det, den postmoderna vänstern. Vem tror dessa imbecilla översittare att de är? Senator McCarthy? Här svartlistar de hej vilt den ena efter den andra som icke önskvärd att höras. Varför klarar inte vänstern av att höra andras åsikter?

”Vi anser att den feministiska rörelsens bredd också är dess styrka. Vi kan inte alltid hålla med varandra. Men att ge utrymme till rasistiska och transfoba talare står i direkt motsättning till kampen för alla kvinnors mänskliga rättigheter och därmed forumets syfte.”

Det gör ni inte alls. Vem tror ni att ni lurar, förutom möjligtvis er själva? Ni vill inte ha någon bredd; ni vill ha en sekt. R-ordet och fobi-anklagelserna är ert utrensningsmedel.

Det kan tilläggas att Solveig Horne är statsråd i Norge med ansvar för just jämställdhet och  HBT-frågor. Damen ska för Sören inviga Europride i Oslo senare i sommar! Men nej nej, vi kan inte ens lyssna på vad en sådan person har att säga. Det går tydligen inte för sig.

Det fanns en tid då den politiska vänstern var underground på riktigt. De intellektuella radikalerna väjde inte för att diskutera vad som helst med vem som helst – ja, man kan säga att det var en del i det radikala budskapet, i en tid då man kunde dömas för blasfemi, uppvigling o s v. Den tiden är sedan länge förbi. Nu framträder de som en sekt inne i maktens varma korridorer, vars främsta metod är att täppa till truten på dissidenter.

Har ni ingen känsla för anständighet?